tisdag 30 oktober 2012

EN SANN HISTORIA.


Så här inför Alla helgons dag blir det ju att man tänker lite mer på dem som inte
är med längre.

Så idag berättar jag en liten sann historia om hörsägen, en vit fjäder, sorg och tröst.
Det här är egentligen ingen märkvärdig historia men jag vill ändå berätta den för att visa hur man kan hitta tröst i det oanade när sorgen är som störst.




Någon hade vid ett tillfälle berättat för mig, att hittade man en vit fjäder så betydde det, att änglarna var med en.
Gulligt tyckte jag och så var det inte mer med det.

I slutet på juni 2006 märker jag plötsligt att min hund var så tjock om magen.
Trodde att det handlade om att han hade fått förstoppning och köpte något som skulle sätta fart på magen igen. Dessvärre funkade det inte.

Det var dags att ta till expertis, på djursjukhuset konstaterade man att njurarna inte fungerade längre som den skulle och man var tvungen att tappa ur vätska från magen.
Dagarna gick och magen blev stinn igen, tillbaka till djursjukhuset, ny tappning  samt ett allvarligt samtal med veterinären.

Nu låg bollen hos mig. Hur skulle jag kunna fatta beslutet att min bästa kompis, min arbetskamrat, min sambo inte längre skulle få leva.
Jag skulle bestämma att han skulle dö och när det skulle ske.
Ångesten svepte sin kåpa runt hela mig och jag var bara förtvivlad, det här var mer än vad jag klarade av.

En morgon såg jag att hunden var så dålig att det fanns bara en väg som var rätt och det fick ske samma dag.
Min älskade kompis, arbetskamrat och sambo fick somna in.
Jag var verkligen ledsen som man är, när en fin vän försvinner ur ens liv.

Ett par dagar senare står jag i det kaklade vita badrummet framför handfatet med spegeln ovanför och borstar tänderna när en liten, liten kritvit fjäder sakta dalar ner från taket mitt framför näsan på mig.
Jag kan lova dig att i den stunden var nog det den absolut finaste tröst jag kunde få.

Det var som en hälsning att allt var ok och att jag skulle veta om det.

Så nästa gång du hittar en vit fjäder, kom ihåg, änglarna är med dig!

Maud
Sötnos! Hoppas du har det roligt i hundhimmelen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar