Så här inför Alla helgons dag blir det ju att man tänker lite mer på dem som inte
är med längre.
Så idag berättar jag en liten sann historia om
hörsägen, en vit fjäder, sorg och tröst.
Det här är egentligen ingen
märkvärdig historia men jag vill ändå berätta den för att visa hur man kan
hitta tröst i det oanade när sorgen är som störst.
Någon hade vid ett tillfälle
berättat för mig, att hittade man en vit fjäder så betydde det, att änglarna
var med en.
Gulligt tyckte jag och så var
det inte mer med det.
I slutet på juni 2006 märker
jag plötsligt att min hund var så tjock om magen.
Trodde att det handlade om
att han hade fått förstoppning och köpte något som skulle sätta fart på magen
igen. Dessvärre funkade det inte.
Det var dags att ta till
expertis, på djursjukhuset konstaterade man att njurarna inte fungerade längre
som den skulle och man var tvungen att tappa ur vätska från magen.
Dagarna gick och magen blev
stinn igen, tillbaka till djursjukhuset, ny tappning samt ett allvarligt samtal med veterinären.
Nu låg bollen hos mig. Hur
skulle jag kunna fatta beslutet att min bästa kompis, min arbetskamrat, min
sambo inte längre skulle få leva.
Jag skulle bestämma att han
skulle dö och när det skulle ske.
Ångesten svepte sin kåpa runt
hela mig och jag var bara förtvivlad, det här var mer än vad jag klarade av.
En morgon såg jag att hunden
var så dålig att det fanns bara en väg som var rätt och det fick ske samma dag.
Min älskade kompis,
arbetskamrat och sambo fick somna in.
Jag var verkligen ledsen som
man är, när en fin vän försvinner ur ens liv.
Ett par dagar senare står jag
i det kaklade vita badrummet framför handfatet med spegeln ovanför och borstar
tänderna när en liten, liten kritvit fjäder sakta dalar ner från taket mitt
framför näsan på mig.
Jag kan lova dig att i den
stunden var nog det den absolut finaste tröst jag kunde få.
Det var som en hälsning att
allt var ok och att jag skulle veta om det.
Så nästa gång du hittar en
vit fjäder, kom ihåg, änglarna är med dig!
Maud
Sötnos! Hoppas du har det roligt i hundhimmelen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar